Psykomotorisk utveckling 6-9 mån

Psykomotorisk utveckling under tredje trimenon

Det är inte lätt att skriva om det tredje trimenonet, eftersom det i spädbarnets utveckling är en av de mest intensiva utvecklingsperioderna. Barnet upptäcker rummet och kan förflytta sig på egen hand. Under det tredje trimenonet släpper vi därför delvis tabellerna och månad-för-månad-blicken på utvecklingen, eftersom barnet upptäcker de enskilda färdigheterna inte tabellmässigt, utan utifrån vad det har bättre förutsättningar för och vad som just nu intresserar det mest. Nu har vi ett barn i den andra uppresningen. Det är över ett halvår gammalt, kan se sig omkring mer på avstånd och börjar upptäcka att rummet finns. Det börjar pivotera - det tar ett steg med ena foten och vänder sig åt sidan för att med hjälp av sin egen axel komma åt en leksak. Denna färdighet ska det kunna göra åt båda håll. Under perioden av det tredje trimenonet bör tre viktiga utvecklingsmilstolpar visa sig - och dem ska vi titta lite närmare på.

Sned sittställning

Den sneda sittställningen föregår det fria sittandet och dess närvaro i utvecklingen är en av de viktigaste byggstenarna för att krypa. Före den sneda sittställningen kommer en koordinerad vändning till mage. Med koordinerad menar vi en sådan vändning som barnet kan avbryta under rörelsen och sträcka sig efter till exempel en leksak som finns ovanför det. Först visar sig den sneda sittställningen med stöd på armbågen, senare häver sig barnet upp i den höga sneda sittställningen med stöd på handflatan. Den sneda sittställningen är en förutsättning för att krypa, eftersom den tydligt avgör vilken extremitet som ska ge stöd och vilken som ska ta ett steg framåt.

När ska man vara uppmärksam?

• Spädbarnet gör bara sned sittställning åt ena hållet;
• spädbarnet kan inte häva sig upp på handflatan och stannar i sned sittställning med stöd på armbågen;
• i sned sittställning är barnet instabilt och faller.

Krypning

Om krypning skulle man kunna skriva hela essäer. Det är en viktig milstolpe i utvecklingen, särskilt eftersom det är en symmetrisk rörelse som liknar gång och som samordnar det växelvisa arbetet i de övre och nedre extremiteterna. Krypande barn stärker ryggens stabiliserande system och tränar de muskel-samarbeten som behövs för framtida gång. Korrekt krypning ser ut så att barnet stöder på händer och knän och växlar mellan motsatta extremiteter. Benen ligger fritt bakom kroppen. Sett bakifrån ska rörelserna i höfter och axlar vara symmetriska på båda sidor.

Och vad sägs om ålande, hör det inte till utvecklingen?

Om ålande brukar jag lite skämtsamt prata som om det vore ett utvecklingsmönster för flytande golv. I dag förekommer det oftare hos barn, och om det är symmetriskt stör det inte utvecklingen i grunden, men det motiverar inte heller barnet att resa sig upp och därigenom stärka armar, ben och mage. Att glida fram på ett halt golv utan motstånd är trots allt den lättare vägen. Ibland förekommer så kallad sälkrypning, vilket innebär att barnet drar sig fram på magen med armarna och har benen löst bakom sig. Detta mönster överges vanligtvis så snart barnet hittar ett mer effektivt sätt att ta sig fram. Asymmetrisk ålning är däremot en stor varningssignal. Den dyker inte upp ur tomma intet, utan är alltid resultatet av någon tidigare asymmetri hos barnet. Om framåtrörelse för barnets hjärna ses som träning inför gång, så är asymmetrisk ålning en framåtrörelse som tränar asymmetrisk gång. I framtiden kan sådana mönster helt enkelt leda till att barnet går asymmetriskt - den ena höften vrids mer inåt, den andra utåt, det ena benet är tydligt bättre på att ge stöd, och detsamma gäller den ena armen. Asymmetrisk ålning behöver tas tag i så snart den visar sig, eftersom barnet inte har någon motivation att själv bli av med den - målet är inte symmetrisk rörelse, utan att ta sig fram till leksaken. Och spädbarn bryr sig inte om hur det går till.

Stående

Vet du när barnet är redo att upptäcka rummet? I den charmiga fasen när det kastar ut saker från höjda platser, som barnvagnen eller barnstolen, och med stort intresse tittar på hur de faller ner. Vi kan inte bli arga på barnet för detta beteende, det lär sig bara rymdens djup för att vara redo att komma upp i stående. Den första gången barnet står är vanligtvis osäker och inte sällan kryper barnet fram till ett lämpligt stöd och drar sig upp i stående med hjälp av armarna. Den första gången barnet står innehåller ofta inget steg framåt, och även benen brukar då vara placerade lite hur som helst. Få inte panik och ge barnet tid. Under det tredje trimenonet bör det kunna upptäcka steget framåt och stå på fotsulorna.

När ska man vara uppmärksam?

• Om spädbarnet bara ställer sig med ett ben fram i steget och inte kan göra det åt andra hållet.
  
• Om en olämplig benställning kvarstår (på fotryggen, alldeles för utåtroterat…).
• Om spädbarnet faller bakåt från stående “platt” på ryggen.

Några ord om färdigheter som visar sig under det tredje trimenonet, men som inte får lika stort fysioterapeutiskt fokus:

Vändning till rygg

Vändning till rygg visar sig betydligt senare än vändning till mage. Dels är det en mycket mer krävande rörelse koordinationsmässigt, men den kräver också vissa intellektuella och koordinerande förmågor samt mod hos barnet. Barnet måste förstå att det finns ett utrymme bakom det. Det måste vara säkert på att det kan avbryta vändningen när som helst om något oväntat dyker upp i utrymmet bakom det, och inte minst får det inte vara rädd för att gå in i det okända (osedda) utrymmet. Och det tar tid för många försiktiga barn.

Att sitta självständigt fritt

Barnet kommer in i självständigt sittande från den sneda sittställningen genom att föra över tyngdpunkten och släppa den andra övre extremiteten. När barnet sätter sig själv har det vanligtvis redan tillräcklig bålträning från krypning för att kunna sitta upprätt utan rund rygg. Vi sätter inte barnet tidigare än när det sätter sig själv och under längre tid än det själv sitter av egen vilja, eller än vad som är absolut nödvändigt.

Det är mycket, tänker du? Och allt detta ska barnet hinna med mellan 7:e och 9:e månaden - det kräver mycket arbete! Och till självständig gång är barnet fortfarande långt ifrån. Och just om det skriver jag igen nästa gång.