Hur och när du ska flytta ditt barn till ett eget rum

Föräldrar har ofta stora förväntningar när det gäller att barnet tidigt ska bli självständigt, och kan sedan bli ledsna när de inte lyckas flytta barnet till sitt eget rum utan gråt och tårar. Tyvärr finns det inget universellt råd. Hur gör man då?

Kan sova hela natten

Det finns barn som klarar av att sova hela natten redan mycket tidigt, oavsett om de ammas eller får ersättning. Om ditt barn vaknar först framemot morgonen kan du försöka flytta det till sitt eget rum redan nu. Ett problem som kan uppstå är tystnaden och lugnet som barnet får i rummet, och det kan vara svårt för det att sova i en främmande miljö. 

Testa stegvis

Att sova i sitt eget lilla rum kan ni prova till exempel under en av dagssömnerna, så att när barnet vaknar blir det inte skrämt av att vara ensamt i rummet och dessutom i mörkret. När det vänjer sig vid att sova i rummet på dagen kan ni prova även på natten.

Efter 1-årsdagen

Ofta står det på internet att det är lämpligt att flytta barnet efter 1-årsdagen. Det är dock inte riktigt en lyckad lösning, eftersom barnet under den här tiden kan gå igenom separationsångest och en sådan separation skulle bara fördjupa ångesten ytterligare och dessutom förlänga den tid som barnet behöver för att hantera separationsångesten. Om barnet har ett äldre syskon som redan är van vid ett eget rum kan ni försöka flytta den yngre, eftersom den yngre då inte kommer att vara ensam. 

När barnet är redo för det

Den idealiska lösningen är att vänta tills barnet är redo för det och själv säger att det vill sova i sitt eget rum. Det betyder inte att barnet aldrig mer kommer in till er i sovrummet, men det är det första stora steget, och dessutom ett steg som inte är påtvingat från föräldrarnas sida. 

Under graviditeten är det riskabelt

Om ni väntar tillökning i familjen, försök då flytta barnet så tidigt som möjligt, så att det inte blir precis före förlossningen och barnet sedan får känslan av att bli bortstött av er. Det kan då börja vakna på natten med gråt och ropa på er. Det kommer nämligen inte att förstå varför bebisen får sova med er i sovrummet och barnet självt måste sova ensamt i sitt rum. 

Om du är gravid och inte vill eller kan flytta det äldre barnet till eget rum, skaffa då en större säng, anpassa sovrummet och ge alla möjlighet att sova tillsammans. För samsovning är något mycket naturligt och fint. Dessutom varar det inte länge, barnen kommer in i puberteten och kommer inte längre att behöva dig. Ni kommer sedan bara att minnas de gemensamma stunderna. 

Oavsett om omgivningen pressar er att flytta barnet till eget rum eller om ni tänker att ert barn redan borde ha lärt sig det, så lita på er intuition. Barnet märker om ni känner osäkerhet, och då kommer det inte att gå smidigt alls. Samsovning, oavsett om det är i samma rum eller i samma säng, är inget märkligt och framför allt är det bara och enbart er sak. Gör det som passar er och plåga er inte med oombedda råd; dem kommer ni sannolikt att få även om 20 år, när ert barn sedan länge är vuxet.