En nyfödds gråt betyder inte automatiskt ont i magen

 Det kan finnas flera orsaker till att nyfödda gråter, men det är inte alltid bara ont i magen eller hunger, som de flesta mammor tror. Det är viktigt att inse att gråt är spädbarnets enda kommunikationsmedel mellan er, och därför bör vi inte ignorera det. Varför gråter då små bebisar?

Mamma, jag är hungrig

Det är helt klart att bebisen alltid säger till när den är hungrig, det råder det inget tvivel om. I början kan den bli hungrig oftare än var 3:e timme, som brukar vara vanligt. Det beror på hur bra bebisen tar tag om mammas bröst, om den somnar vid bröstet tidigt eller om den råkar drabbas av en tillväxtspurt, vilket redan märks omkring den 3:e och 6:e levnadsveckan hos det nyfödda barnet. Följ alltså din egen mammasinstinkt och inte omgivningens råd, och amma helst på begäran.

Mamma, det gör ont i magen

Om det inte är hunger, så är det oftast ont i magen. Man säger att kolik drabbar de flesta nyfödda under de första tre månaderna och att pojkar oftare lider av det. Av egen erfarenhet vet vi att könet inte spelar någon roll och att inte ens de där tre månaderna är någon norm. Det är en krävande period då vi försöker lindra för bebisen med olika ställningar, till exempel tigern eller hopkurad, massage, värmning av magen, bad i en balja osv. Om orsaken till magontet inte är någon allvarligare sjukdom eller allergi, går det oftast över av sig själv efter några månader.

Mamma, min blöja är full eller jag behöver kissa/bajsa

Vissa bebisar står inte ut med en full blöja och så fort de har det säger de genast till. Men det finns också sådana som vägrar göra sina behov i just blöjan och säger ifrån när de behöver få den av. I sådana fall är det idealiskt att prova den blöjfria kommunikationsmetoden, som sparar pengar på blöjor och också är ett utmärkt förebyggande stöd vid magont.

Mamma, jag saknar dig

Bebisen var van vid ständig kontakt med mamman i magen, dag som natt. I magen var det varmt för den, den hörde moderns hjärtslag och suset från deras organ. Plötsligt ligger den i barnvagnen eller i sängen och hör alla möjliga ljud som stör, och den längtar efter kontakt med mamman, efter hennes varma famn. Den gråter för att visa att den saknar henne och vill bli buren. Att mamman svarar på bebisens behov betyder inte att hon skämmer bort den, utan bara att hon visar att hon finns där för den när den än behöver det, vilket den senare i livet också kommer att uppskatta. Den här perioden brukar vara krävande, eftersom bebisar oftast vill bli burna oavbrutet, och därför är det idealiskt att skaffa sjal och bära bebisen på kroppen. Den blir nöjd och mamman får fria händer och större rörelsefrihet. Om bebisen saknar dig även på natten är det inget enklare än samsovning.

Mamma, det är för mycket för mig

Eftersom allt i den här världen är nytt för en nyfödd bebis kan den ha svårt att bearbeta alla dessa nya intryck. Det enklaste för den är att gråta ut för att få lättnad. Om vi tänker efter hjälper det även oss vuxna att få gråta eller skrika, eftersom de känslor som tynger oss då släpper taget och vi fungerar bättre igen. För bebisar är det likadant, därför är det viktigt att inte låta bebisar gråta ensamma och att finnas där när de behöver det, eftersom de bara i vår famn känner sig trygga och kan släppa ut det som plågar dem. Den här gråten blandas ofta ihop med gråt när bebisen har ont i magen. Det hänger lite ihop, eftersom bebisen sväljer luft när den gråter mycket, och den luften behöver sedan komma ut ur kroppen igen, vilket skapar våra ”osköna fisar”. 

Om bebisen alltså gråter varje kväll vid samma tid, så är det en gråt där den bearbetar allt den upplevt under dagen, och det bör vi låta den göra. Napp kan vara en lösning för att få bebisen att sluta gråta, men alla nya intryck bearbetas inte, och om det sker så här varje dag kan det senare visa sig i högre aggressivitet, bitande, behov av att lugna sig materiellt osv.

Allt är alltid svårt i början

Vad ska vi lura oss själva med, nästan varje mamma har under de första sex veckorna ställt sig frågan om hon inte gjort något fel någonstans. Det är naturligt, vi är rädda, vi är trötta, vi har ingen erfarenhet. Hur det än är så gör vi det bästa vi kan för vårt lilla barn, och även om det ibland inte går som vi vill, betyder det inte att vi har misslyckats eller att vår bebis inte kommer att älska oss. Den älskar oss över allt annat och villkorslöst. Vi är hela världen för den. Därför ska vi inte vara rädda för att bära och gosa med våra bebisar närhelst det behövs, de kommer att ge tillbaka det senare. Och när de slutar vilja bli burna kommer vi att minnas den här perioden med värme.